'

nu klipper vi banden föralltid, jag klarar mig utmärkt utan dig, bättre än med. även om det sårar mig att aldrig mer se dig så vet jag att det inte var mitt fel, hoppas du fattar det också. hur jävla länge förväntar du dig att man ska orka? alla lögner, och alla gånger du sagt att du älskat mig och alla gånger som jag tvekat på att det är sant. hur fan kan man göra som du mot någon man stått så nära? och sen går du till mina vänner och typ gråter för att jag inte svarat i telefonen? jag vet inte hur många chanser du fått men tillochmed jag har en gräns, även om du inte trodde det för att jag alltid bitit ihop och stått ut med allt svek för att du var en av människorna jag älskade allra högst på jorden. jag vet att jag aldrig kommer glömma alla våra underbara minnen, och det vill jag inte heller, som du sa - man ska aldrig ångra något som en gång fått en att le. nej jag ångrar inte men orkar inte fortsätta såhär, och förvänta dig inte att jag kommer svara i telefonen när du ringer nästa gång heller, även om det tar emot, även om jag bara vill svara och skrika högt att jag älskar dig och saknar dig och måste få det uträtt, men det har inte hjälp innan, ingen gång av dessa säkert hundra gånger, du kan inte förändra dig, och det är min förlust, men nu säger jag hejdå, och den här gången föralltid.